I somras gjorde jag och familjen en härlig resa till Italien.
Vi var i Milano, i Venedig, i Milano igen... Såg gondoler och Alper, badade i Gardasjön och åt italiensk pistageglass i solen.
Men det mest oförglömliga hände inte på den mest oförglömliga platsen. Nej; det mest oväntade och kanske mest spännande var vi med om utanför en liten stad vid namn Torbole. Vi strosade runt på gatorna i lugn och ro när en stor bil med vagn på släp kom åkande. Föraren låg på tutan hela vägen fram till några små träd, där han stannade och hoppade ur. Vagnen, stor och röd med gul och blå text på sidorna, stod halvvägs ute på gatan. Föraren, en kort, satt man i sextioårsåldern, som trots värmen bar grå kostym till sina stora solglasögon och sandaler, fällde ner luckan på vagnen, klev in och kom ut med - en zebra! Han tog helt sonika av den repgrimma vilken zebran bar på huvudet och schasade raskt iväg djuret över gatan. Själv försvann han in i närmaste tobaksaffär och kom inte ut igen förrän en dryg halvtimme senare. Under tiden strövade zebran runt lite på måfå i närheten av vagnen. Ni skulle ha sett!
En tysk turistande familj i närheten av oss mumlade högt och upprört, och min mor, som kan en del tyska, översatte: "Italienska cirkustyper... Undrar om det är tradition här?"

Bra fråga. Jag var i alla fall riktigt glad över att ha min kamera med mig!

Jag försökte rita. Och jag försökte rita någon som inte motsvarade idealen jag själv har.
Jag tycker inte om ideal. Så jag försökte.
Hur det gick...
... vet ingen.

Någon som förstår min frustration över kass kvalité?
Snyft, eller något ditåt.

Jag satt och kollade igenom lite gamla mappar när jag hittade de här skapelserna från min första tid som "datorkonstnär". Samtliga bilder är gjorda i Photoshop. Kvalitén är väldigt dålig eftersom jag under den här tiden inte kunde... Något alls, egentligen. Ja ja.
Jag brukade hitta på passande namn till varje bild också - namnet var nästan lika viktigt som själva bilden.


The Edge of Heaven - en av de allra första


Moonlight (superoriginellt namn där ja)


Danger's coming. Den här varelsen var för mig lite som en blandning mellan en svart häst, Voldemort i Harry Potter och djävulen himself.


Blowing in the Wind


Spanish Eyes. Hästtjej var jag också, jajamen. Väldigt länge faktiskt.

Den kanske inte är något vidare. Men med tanke på hur mycket jag kunnat producera på senare (cirka zero komma zero) tyckte jag ändå att den var värd att lägga upp. Utgick från mig själv, misslyckades och förskönade, ritade på känn - som vanligt ungefär. Här är resultatet...

En dammvippa (i verkligheten var det en dammsugare, men är man lat så), en kudde (sova bort halva dagen? Jag?), en skivspelare (heja vinyl!) samt pennan till mitt ritbord. Bara en liten sammanfattning, liksom.

Sitter och kladdar lite. Det går inte så bra. Min kreativitet har försvunnit lite sedan i natt, tyvärr. Men roligt är det förstås i alla fall. Att bara sitta och kladda lite, utan att egentligen behöva visa upp det jag gör. (Fast det gör jag visst ändå, trots att det verkligen bara blir kladd.) Loreena McKennitts An Ancient Muse spelar i bakgrunden. Speciell musik, men väldigt skön att ha omkring sig när man målar. Jullovet har precis börjat och jag kan göra lite vad jag vill. Åtminstone för en stund. Snart ska det städas, men innan dess tar jag ut lite av mina konstnärliga rättigheter och omvandlar dem till... Ja, kladd. Och eventuellt något mer.