Jag tror att jag är lite konstig. Lite udda, så där.
Och det handlar inte bara om att äta morot. Morötter är inte så där jättekonstiga; i alla fall inte i mina ögon. Det handlar inte heller om att strunta i att äta den sista lilla biten längst ner på moroten. Den är faktiskt äcklig, och äckliga saker vill man väl inte äta.
Att spotta ut den genom fönstret för att man inte orkar gå till andra sidan rummet, där papperskorgen befinner sig, är om inte konstigt så åtminstone väldigt slött. Ja, jag är nog lat. Men inget av allt det där är så där väldigt konstigt.

Men att fota morotsbiten efteråt? Att när man går ut i trädgården i jakt på intressanta fotomotiv och bara hittar den lilla skrumpna saken på stenplattorna vid rabatten böja sig ner mot marken, ställa in fokus på makroobjektivet och trycka till med fingret? Tänka att "det här var ju lite kul"?
Nej. Inte riktigt bra, tror jag.