Den här killen lärde jag känna i dag. Stod först halvvägs ner i diket med teleobjektiv och kamera i högsta hugg, riktat mot några små prickar längst bort i hagen. Betande prickar, dessutom. Kul va?
Mot slutet - efter lite smackande, tjoande, handklappande och allmänna lockljud från min plats i diket - var teleobjektivet däremot nästan helt fel. Skulle snarare ha behövts ett makro... Eller åtminstone nåt mitt emellan. Men det blev rätt nice.