För ett tag sedan skrev jag om att jag gick omkring i svarta kläder mitt i vårvärmen och kände det som om jag hade ett eget litet regnmoln som förföljde mig vart jag än gick. Jag gjorde även en mycket sinnrik illustration till detta inlägg.
I dag har det nog varit ungefär tvärtom. Det har regnat, det har blåst, det har för sjutton varit halv storm här i den lilla stan. Och jag drog på mig en tunn, vit kjol, linne och jeansjacka. Hm... Var är logiken?

Farmor tyckte i alla fall att jag såg ut som en ängel när jag kom "svävande ner för trappan" i morse.