Så här är det va.
Egentligen är det kul med matte. När allt bara flyter på, tal efter tal rinner iväg under pennan och räknehäftet snabbt fylls på av små blyertskrumelurer - då är det faktiskt roligt.
Men när man sitter och stirrar på den fånigt illustrerade sidan som aldrig tar slut och skiten vägrar, bara vägrar, att fastna någon annanstans än precis framför ögonen...
... så är jag beredd att slänga alltihop i väggen.

Vissa dagar, alltså. Vissa dagar går bara inte.