Det här var tänkt att bli Nevnarien. Och det blev väl ganska bra, tyckte jag. Sen kom mamma och sa att det såg ut som jag... va? Så nu vet jag inte. Haha.

Låt oss säga så här: Sanna har inget tålamod.
Jag började rita och tyckte att tja, den här tjejen kanske kommer att se ganska bra ut. Och sen? Jo. Det icke befintliga tålamodet sätter i gång och härjar och vips - så finns det bara kladd. Vad då en palett med blå klickar? Jag förstår mig inte på mig själv. Haha. Och den stackars flickan ser ut att undra vad i ... man gör med en sån där pryl. Varför håller jag en pensel i handen?
Nä. Det är inte lätt, inte. Nu ska jag i alla fall sova. Snart, åtminstone. Läsa lite kanske. Hur som helst - godnatt.

Jag är lite kluven inför att lägga upp den här bilden på den här bloggen.
Av olika skäl; jag började på den för att jag satt och tänkte på något som egentligen hör hemma på den andra bloggen... den privata, som bara människor jag litar fullt ut på får läsa. Det betyder att jag inte heller brydde mig så mycket om det tekniska i bilden... vilket utgör det andra skälet. Den är inte tekniskt snygg.
Men här är den i alla fall. Se på den hur ni vill.

Lillebror fick önska sig något i Illustrator - och valde, utan tvekan insprirerad av sitt och kompisens Bus eller godis-frågande strax innan, en grön klubba.
Mycket Illustrator i kväll... Snart ska jag dock stänga av för att titta färdigt på första filmen om Arn. Hoppas att alla (alltså de få stackare som vilset fumlat sig in på den här bloggen) har en Happy Halloween!

Ja. Jag lyckades slita mig. Och dessutom fick jag inspiration till ett riktigt konstverk!
Jag gillar den. Den är enkel och rolig. Klicka här för den ultimata upplevelsen.

Så här ser jag ut just nu. Ungefär. Sitter och slappar och använder ritplattan som mus och hoppas förgäves att någon av mina favoritbloggare ska uppdatera. Skuttar runt på lite olika tråkiga och roliga sidor.
Jag var först lite tveksam till att lägga upp bilden här eftersom någon skulle kunna tro att jag är seriös. (Och förmodligen aldrig någonsin titta in på den här bloggen igen.) Men så kom jag på att vi faktiskt har ett språk i det här landet som fungerar alldeles utmärkt att använda. Och därför skriver jag nu: JAG ÄR INTE SERIÖS.

Sådärja.