2009-07-04 | 01:42:09
Dreaming
» En konstnär, kära barn, är ingen undantagsmänniska, ty vi är alla konstnärer. Men målare kallas den konstnär, som ej får någon ro innan han på duk, på vägg eller på papper 'återgivit' de barn, med vilka han alltid går havande. Han blir ej belåten förrän han fått föda fram dem. Men under denna process ligger något annat och djupare: Hans konst är det starkaste han äger, och detta mobiliserar han för att skaffa sig makt för att erövra världen - eller åtminstone den gamla världen. Konst vore en farlig sak, om ej konstnärerna vore så dumma, ty målarna är de dummaste folk jag vet. Men när de någon gång icke är dumma, så älskar jag dem. «
Ur Hon älskade av Helena Henschen.
Trackback
